MATTI HAGMANS COMEBACK – TERRY BALL BLIR TRÄNARE

Strömmen av hemvändare fortsatte när stjärncentern Matti Hagman, som säsongen innan spelat i NHL för Boston Bruins och i WHA för Quebec Nordiques, återvände till Stadin. HIFK fick också tillbaka forwarden Tommi Salmelainen samt backen Jaakko Marttinen, som kom hem efter spel i Schweiz.

Centersidan var synnerligen stark: utöver Hagman spelade även Matti Murto och Matti Forss i laget. På Hagmans kanter opererade främst Esa Peltonen och Juhani Boström, medan Murtos ytterforwards var Hannu Kapanen och Harri Linnonmaa.

På tränarbänken skedde en förändring och blickarna riktades åter mot Nordamerika. Frank Moberg och Marttinen reste under sommaren till NHL-draften för att träffa tränarkandidater, men något avtal blev det inte. Valet föll i stället på Terry Ball, som säsongen innan spelat back i HIFK. Han lade skridskorna på hyllan och tog över som huvudtränare.

Säsongsinledningen var svag – HIFK vann bara två av sina nio första matcher. Vid halvtid i grundserien låg laget sexa, men formen förbättrades och till slut slutade HIFK fyra och tog sig till slutspelet. Peltonen var i högform och gjorde 30 mål i grundserien när han efter två års paus åter fick spela bredvid Hagman.

I slutspelet väntade regerande mästaren Ässät, och HIFK fick se sig slagen. Den första matchen i Björneborg gick till förlängning, men de två följande vann Ässät klart. HIFK fick åter spela om brons, som då avgjordes i bäst av tre matcher. Bronset gick till Åbo när TPS vann serien med 2–1.

I HIFK debuterade juniorstjärnan Ari Lähteenmäki, som noterades för 4+6 på 26 matcher. Backen Jaakko Marttinen avslutade sin spelarkarriär denna vår. Mitt under säsongen drog tränaren Terry Ball själv på sig matchstället och spelade sex matcher.