Hagman Matti

Matti Hagman betraktas som den främste spelaren i HIFK:s historia och som en av de mest skickliga och geniala forwards i den finländska ishockeyhistorien.

Hagman debuterade i representationslaget som 17‑åring under säsongen 1972–1973. Under sin debutsäsong noterades han för 11+5=16 poäng på endast 13 spelade matcher. Därifrån tog en bländande och oöverträffad ishockeykarriär sin början, en karriär som avslutades år 1992.

I IFK spelade Hagman totalt 469 grundseriematcher med poängen 273+427=700. I slutspelet gjorde han 20+36=56 poäng på 47 matcher. Hagman leder HIFK:s interna poängstatistik genom alla tider med bred marginal. Med IFK vann han tre finländska mästerskap, två FM‑silver och tre FM‑brons.

Internationellt nådde Hagman stora framgångar och blev bland annat den första finländska spelaren i NHL. Han spelade för Boston Bruins åren 1976–1978 och för Edmonton Oilers 1980–1982. Under säsongen 1977–1978 spelade Hagman även större delen av en WHA‑säsong efter att ha blivit trejdad från Boston Bruins till Québec Nordiques. I Finlands landslag deltog han i fyra världsmästerskap, ett olympiskt spel och tre upplagor av Canada Cup.

Hagman har tilldelats HIFK Ishockey rf:s gyllene ring nr 15 samt HIFK:s silverförtjänsttecken nr 231, och han valdes vid ett tillfälle till HIFK:s ligalags MVP.

HIFK frös Matti Hagmans spelnummer 20 år 1992.