NHL-STJÄRNORNA LANDAR I STADIN

HIFK:s lag hölls väl ihop efter en stark säsong och samma tränarteam fortsatte sitt arbete. Förväntningarna var höga när den förra säsongens dominanta förstakedja Timo Pärssinen–Brett Harkins–Kimmo Kuhta fick fortsätta tillsammans. När ligasäsongen började var läget i NHL:s kollektivavtalsförhandlingar totalt låst. Parterna stod så långt ifrån varandra att en lösning inte var att vänta inom kort. NHL-spelarna började blicka mot Europa, och både inhemska och utländska stjärnor dök upp i ligalagen.

Till HIFK kom tre av dem i början av säsongen: Marek Zidlicky, Lasse Pirjetä och Jarkko Ruutu. Under säsongen spelade totalt sju NHL-spelare i HIFK: Olli Jokinen, Toni Lydman, John Madden och Tomas Vokoun, utöver den redan nämnda trion. Maddens sejour stannade vid tre matcher, men de övriga sex spelade i HIFK hela säsongen. Beskedet om att hela NHL-säsongen ställdes in kom mitt i vintern.

Grundserien blev ojämn och HIFK slutade till slut på femte plats. Harkinskedjan hölls intakt, även om Pärssinen missade ett tjugotal matcher på grund av skador. Kedjan som briljerat året innan fick inte lika mycket ansvar i skuggan av NHL-förstärkningarna, men ändå var Kuhta och Harkins båda bland topp tre i lagets interna poängliga.

När våren kom var HIFK fullmatat med stjärnor. Jokinen och Lydman anslöt till laget, och Vokoun var tänkt att vara den sista låset i egen zon. Knackkorvarna plockades fram ur frysen när HIFK avslutade grundserien med att vinna sex av de sju sista matcherna. Laget gick in i slutspelet som guldfavorit, men åkte på patrull redan i kvartsfinalen mot Lukko.

HIFK förlorade de två första matcherna, vilket ledde till att huvudtränaren Hannu Aravirta entledigades och resten av säsongen tränades laget av verkställande direktören Pentti Matikainen. Bytet fungerade i en match när HIFK vann den tredje efter förlängning, men i de två följande blev det förluster och säsongen slutade i en tung besvikelse.