PAKARINEN SOM SKYTTEKUNG

Inför den fjärde säsongen under Ville Peltosens ledning gick laget in med en stark trupp, men med något lägre förväntningar än under de föregående åren. Bakom låg vårens slutspelsbesvikelse och antalet nyförvärv var färre än tidigare. Nykomlingar var de tjeckiska spelarna Petr Kodýtek i anfallet och backen Ronald Knot, samt anfallarna Daniel Mäkiaho och Juhani Jasu.

Laget inledde säsongen friskt och i gott skick, vilket gav goda resultat: under nästan hela höstsäsongen låg HIFK i serieledning. I oktober blev laget poänglöst endast en gång och i november kom bara två förluster. Den längsta segersviten sträckte sig över sju matcher. Iiro Pakarinen gjorde mål i nästan varje match och powerplay-spelet, lett av Jori Lehterä och Luke Martin, var återigen utmärkt. Mellan stolparna delade Niko Hovinen och Roope Taponen på ansvaret med nästan identiska siffror.

De positiva signalerna var tydliga, särskilt då matcherna i februari–mars gick bra. Laget förstärktes ytterligare under vintern när Petrus Palmu, Otto Somppi och Oliver Larsen anslöt.

I grundserien slutade HIFK fyra, endast fem poäng från förstaplatsen. I den första slutspelsrundan stod säsongens överraskningslag SaiPa för en stark insats genom att slå ut TPS med tre raka segrar, den sista efter förlängning. Därmed blev SaiPa HIFK:s motståndare i kvartsfinalerna.

HIFK blev nästa offer för SaiPas framfart. HIFK fick aldrig spelet att fungera och SaiPa spelade sin bästa hockey för säsongen. Serien slutade 4–0 i matcher och SaiPa gick vidare till semifinal.

Efter säsongen avslutades Ville Peltosens fyraåriga period som huvudtränare för HIFK. Senare under våren utsågs Olli Jokinen till lagets nya huvudtränare.

Denna vår markerade också slutet på Micke-Max Åstens långa spelarkarriär i HIFK. Han spelade sammanlagt 13 säsonger i laget och noterades för totalt 541 grundseriematcher.

Iiro Pakarinen gjorde 30 mål under säsongen och blev skyttekung i Ligan.