SATSNINGEN GAV INGEN UTDELNING

Ett år tidigare hade IFK plockat in Teppo Kivelä, och till den här säsongen fick han sin långvariga radarpartner från HPK vid sin sida när Pekka Peltola kom till stan efter en mellanlandning i Rauma.

Förväntningarna på anfallssidan var höga, men duon som briljerat i Tavastehus hittade aldrig riktigt rätt i IFK. Poängskörden blev lägre än väntat och plus/minus-siffrorna var ordentligt på minus. Det hela var förstås en besvikelse för klubbledningen som satsat stort, och efter säsongen gick IFK och Kivelä skilda vägar. Peltola stannade ännu en säsong. Tony Arima anslöt till laget mitt under säsongen och spelade sina sista matcher i karriären i HIFK under denna och följande säsong.

IFK slutade åtta i grundserien och fick i slutspelets öppningsrunda direkt möta den regerande mästaren och överlägsna seriesegraren TPS. Serien var i praktiken ensidig – TPS gick vidare med 3–0 i matcher.

Inför säsongen togs vapenskölden och den fyrarmade stjärnan bort från IFK:s matchtröjor. I tre säsonger bar spelarna istället ett femuddigt stjärnemblem på bröstet. Orsaken var en tvist om den ersättning som skulle betalas till IFK:s moderförening för rätten att använda vapenskölden.

Valeri Krykov spelade sin sista säsong i moderklubben. Hans järnmannakapitel tog fart under sina sex ligasäsonger i IFK. Under säsongen 1990–1991 missade Krykov två matcher, och nästa gång han stod över en ligamatch var nästan tio år senare, då han spelade i Blues.

I IFK:s försvar gjorde 18-årige Jere Karalahti debut, och han tog omedelbart en ordinarie plats i laguppställningen.

Den här säsongen markerade också slutet på Harri Rindells tre år långa period som IFK:s chefstränare.