EN NY FÖRSTACENTER TILL STADIN

IFK:s ledande stjärna under de senaste säsongerna, Matti Hagman, hade flyttat till Tyskland för att spela med EV Landshut. Laget stod utan förstacenter, och man satsade  på den unga Christian Ruuttu, från Ässät i Björneborg.

Stövlarna var stora att fylla, men den drygt tjugoårige Ruuttu gjorde det med stil. Han blev lagets ledare på isen och slutade trea i ligans poängliga med siffrorna 16+38=54. Som finlandssvensk kändes Ruuttu som född att spela för IFK, och hans stil passade lagets image perfekt redan från dag ett.

Bland de spelare som lämnade laget fanns, förutom Hagman, också Esa Tikkanen, som skrivit NHL-kontrakt med Edmonton Oilers efter vårsäsongen.

På centersidan fick IFK en långvarig förstärkning, när Darren Boyko, som inledde säsongen på provkontrakt, säkrade sin plats som en av lagets pålitliga centrar. Inför säsongen fortsatte spelarflykten från bottenträsket Jokerit mot IFK, då forwarden Harry Nyström och backen Ari Kuisma drog på sig den röda tröjan.

På isen gick säsongen starkt. IFK slutade tvåa i grundserien, endast en poäng bakom Tappara. Lagen möttes också i finalen, efter att IFK slagit ut TPS i en dramatisk semifinalserie med 3–2 i matcher, medan Tappara besegrade Kärpät med 3–0.

Finalerna blev dock en uppvisning av Tappara. IFK lyckades ta endast en seger – den kom i den andra matchen hemma i Helsingfors med siffrorna 1–0, och segermålet gjordes av Marko Rönkkö.

Tappara tog till sist mästerskapet med 4–1 i matcher.

Efter säsongen skrev Christian Ruuttu på ett NHL-kontrakt med Buffalo Sabres.