SISTA LÄNKEN I MEDALJKEDJAN

HIFK gick in i säsongen som regerande mästare. Laget hade drabbats av förluster, då stjärnbacken Heikki Riihiranta flyttade över till WHA-klubben Winnipeg Jets, den blivande mästartränaren Jorma Rikala avslutade sin karriär och Matti Murto flyttade till Österrike för en säsong. Truppen förstärktes med egna unga spelare samt Antti Ravi, som värvades från HJK.

Stjärnuppsättningen var densamma och producerade fortsatt starkt. Förstakedjan, ledd av Matti Hagman, var återigen nästintill ostoppbar. Maestron själv gjorde 30 mål, medan ytterforwardsen Juhani Tamminen stod för 17 och Esa Peltonen för 22 fullträffar. Trots detta kom den sista FM-seriesäsongen att präglas av Tapparas dominans. Tammerforslaget förlorade endast tre matcher under säsongen, varav två mot HIFK, och tog mästerskapet med hela elva poängs marginal.

HIFK:s medaljsvit fortsatte med klubbhistoriens andra silver. Kampen om herraväldet i huvudstaden stod nu i praktiken mellan två lag, då HJK hade fallit ur serien på grund av ekonomiska problem och Karhu-Kissat hade parkerat i I-divisionen. HIFK hade både sportsligt och ekonomiskt ett klart övertag över Jokerit, som år för år gick från mästarkandidat till en återkommande gäst i ligakvalet.

Två betydande HIFK-karriärer tog sin början den här säsongen, då backen Seppo Pakola och forwarden Harri Rindell debuterade i ligalaget. Den förstnämnde gjorde en tioårig karriär i HIFK och vann två FM-guld. Rindell spelade fyra säsonger i laget och arbetade senare som huvudtränare vid två tillfällen samt under många år som assisterande tränare och scout.

Supertalangen Juha Rantasila, som spelat åtta säsonger i HIFK, avslutade här sin FM-seriekarriär. Under tiden i HIFK vann han tre finländska mästerskap och deltog i fem VM-turneringar samt två olympiska spel.

Även Juhani Tamminen lämnade laget och flyttade till Nordamerika, där han anslöt sig till Cleveland Crusaders i WHA-ligan.