FM-LIGA-ERAN BÖRJAR

Fram till våren 1975 hade FM-serien spelats under Finlands Ishockeyförbunds ledning. Detta ansågs inte gynna storklubbarna i högsta serien, eftersom alla finländska ishockeyföreningar hade lika mycket inflytande i beslutsfattandet kring den högsta serienivån. Till stor del av denna anledning separerades högsta serien till en egen förening, Jääkiekon SM-liiga Ry, vars verksamhet styrdes av de deltagande klubbarna i samarbete med Ishockeyförbundet.

En väsentlig förändring i seriesystemet var att mästerskapet nu för första gången avgjordes i slutspel, dit fyra lag kvalificerade sig.

Ordföranden för HIFK:s ishockeysektion sedan 1961, Göran Stubb, spelade en betydande roll i grundandet av FM-liiga. Han utsågs 1975 till verkställande direktör för Finlands Ishockeyförbund, och till HIFK:s general manager valdes Frank Moberg.

Laget hade drabbats av två tunga förluster efter föregående säsong, då Juha Rantasila och Juhani Tamminen flyttade utomlands. Dessutom byttes huvudtränaren ut när Seppo Liitsola återvände till uppdraget som förbundskapten för det finländska landslaget. Ny huvudtränare blev Matti Väisänen, som avslutat sin spelarkarriär två år tidigare och därefter tränat SaiPa.

Två viktiga spelare lämnade för utlandet, men i gengäld fick HIFK en betydelsefull förstärkning när Matti Murto, som spelat i Österrike säsongen innan, återvände till Stadin.

Före säsongsstarten spelade två WHA-lag träningsmatcher i Finland. I Jets spelade Heikki Riihiranta och Veli-Pekka Ketola, och matchen var en mycket stor händelse i den tidens finländska ishockey. Jets besegrade HIFK med siffrorna 7–5 och Bobby Hull gjorde hattrick i matchen. Tre dagar senare fick HIFK besök av Toronto Toros, som bland annat hade Paul Henderson och Frank Mahovlich i sina led. Toronto vann matchen med 6–2. I HIFK:s lag sågs också en överraskningsgäst, då Carl Brewer, som hade spelat i laget sex år tidigare, drog på sig HIFK-tröjan en sista gång.

I FM-ligans grundserien levererade Matti Hagman och Esa Peltonen stabilt som vanligt, och Murto var i god form. Slutspelsplatsen avgjordes dock först i den sista omgången, då HIFK besegrade Jokerit samtidigt som Lukko förlorade borta mot Ässät.

I semifinalen tog blivande mästaren TPS sig vidare i raka matcher, och bronsmedaljerna gick till Björneborg efter seger med 2–0 i bronsserien.