MATTI HAGMANS DEBUT – MEDALJSVITEN FORTSÄTTER

Efter två raka FM-brons siktade HIFK nu på mästerskapet med ett klart förstärkt lag. Till huvudtränare värvades Seppo Liitsola, som hade lett Finlands landslag de tre föregående säsongerna och räknades som ett av landets tyngsta namn vid den här tiden. Konkurrensen mellan Helsingforsklubbarna var hård och syntes även på spelarmarknaden. Flera av HJK:s stjärnor från föregående säsong bytte klubb inom staden, och HIFK plockade in fyra starka förstärkningar: målvakten Stig Wetzell, anfallarna Juhani Tamminen och Esa Peltonen samt backen Jorma Immonen flyttade från Hesa till Stadin. Wetzell, Tamminen och Peltonen hade dessutom representerat Lejonen i både OS och VM säsongen innan.

Den mest betydelsefulla förstärkningen för klubben kom ändå från de egna leden, när den 17-årige centern Matti Hagman tog klivet upp i representationslaget. Hagman spelade 13 matcher i över en poäng per match i snitt, och en ny stjärna var född. Därmed inleddes en nästan två decennier lång spelarkarriär som skulle bli en av de mest betydelsefulla i HIFK:s historia.

Säsongen var jämn för HIFK, men samma problem som året innan gjorde sig påmint: av medaljlagen gjorde HIFK minst mål och släppte in flest. Trots det slutade laget på silver, och guldstriden avgjordes i lokalderbyna. Av fyra inbördes möten vann Jokerit tre och tog mästerskapet med sju poängs marginal.

Av nyförvärven var Tamminen och Peltonen lagets främsta profiler och toppade både den interna poäng- och skytteligan.