FRAMÅT MED KANADENSISKA LÄROR

När föregående säsongs succétränare Doug Shedden hade hoppat över till grannlägret fortsatte HIFK på samma linje och sökte en ny huvudtränare i Nordamerika. Fångsten blev Bob Francis, som säsongen 2001–2002 hade valts till NHL:s bästa tränare.

Anfallsuppsättningen byggdes om efter att förstakedjan från föregående säsong dragit till Nordamerika, och förstärkningarna var namnstarka. Rem Murray, med nio NHL-säsonger, och centern Stephen Guolla, med sex, förstärkte offensiven, och till försvaret kom från Schweiz Cory Murphy, tänkt som hörnstenen i powerplayspelet.

Höstperioden gick snett på nästan alla tänkbara sätt. Tränarstaben, dit även Tom Coolen kommit som assisterande tränare tillsammans med Francis, passade inte laget överhuvudtaget. Problemen fanns både på isen och framför allt utanför den, och Francis kontrakt revs i december. När ersättare söktes riktades blicken återigen mot Nordamerika, och ett avtal på en och en halv säsong skrevs med den före detta NHL-spelaren Paul Baxter.

Tränarbytet renade atmosfären i laget, och efter julafton vann HIFK 11 av sina 15 matcher. Efter den initiala entusiasmen mattades tempot, men laget tog sig med i kampen om en direkt slutspelsplats och slutade sexa i grundserien.

I slutspelet väntade HPK, och den regerande mästaren som spelat jämnt hela säsongen lämnade inte mycket åt HIFK. Säsongen tog slut i kvartsfinalerna efter förlängning i den femte matchen.

Någon lagframgång kom inte, men många spelare fick större ansvar och gjorde sina dittills bästa säsonger. Lennart Petrell gjorde 19 mål i grundserien och tog plats bland lagets toppforwards. Janne Keränen, som kom upp från A-juniorerna till ligatruppen, inledde en karriär på 16 säsonger och över 900 ligamatcher och imponerade direkt. Den unge Teemu Laakso började visa sig som en dominerande kraft i försvaret.

Cory Murphy gjorde starka siffror, 13+37=50, och belönades med flera utmärkelser efter säsongen. Spelarna röstade fram Murphy som säsongens bästa spelare (Guldhjälmen) och han utsågs även till FM-ligans bästa back och bästa spelare (Lasse Oksanen-priset).