NY START – TJECKSTJÄRNORNAS SÄSONG

Efter vårens stora omvälvning började bitarna falla på plats för HIFK. Som huvudtränare kom Ismo Lehkonen, som hade fått mycket beröm efter sin tid i HPK. På nyförvärvslistan fanns inga superstjärnor av samma kaliber som de som hade lämnat, men Lasse Pirjetä var en förstklassig ligaspelare, den tjeckiske backen Marek Židlický växte snabbt ut till en briljant offensiv försvarare, och stjärnforwarden Jan Caloun bestämde sig, trots lockrop från NHL, för att stanna ett år till i stan. Under höstsäsongen förstärktes laget dessutom av Jere Karalahti, som på grund av problem utanför isen fick vänta länge på sitt arbetstillstånd till USA. HIFK ställde upp med ett starkt lag och gick in i säsongen med medaljglans i blicken.

Starten lovade ändå inte gott. Spelmässigt gav HIFK ett splittrat intryck, och under säsongen hann inte mindre än 38 utespelare dra på sig den röda tröjan. Efter en ryckig grundserie stod Tappara som motståndare i kvartsfinalerna – ett Tappara som gick in i serien som klar favorit. Men Caloun var magisk genom hela matchserien, Mika Kortelainen öste in mål, och i den avgörande matchen i Nordis gjorde Markku Hurme ett hattrick. HIFK gick vidare till semifinal, där laget – bortsett från den första matchen – inte hade mycket att sätta emot blivande mästaren TPS.

Under säsongen gjorde Tuomo Ruutu och Tony Salmelainen sina första matcher i FM-ligan. Målvakten Parris Duffus blev också ihågkommen – hans spelstil mellan stolparna var minst sagt egendomlig.