SÄSONGEN MED TVÅ MÄSTERSKAP

Carl Brewer lämnade HIFK efter en säsong, men hans avtryck stannade kvar i laget under lång tid. Spelstilen hade visat sig fungera föregående säsong, och om något fungerar – varför ändra på det? Det stora, elaka, hårda och skickliga stadilaget var redo att försvara sitt mästerskap. Brewers avsked lämnade ett tomrum i försvaret, men den luckan fylldes med landets bästa ersättare, självaste Lalli Partinen.

Lalli inledde en tradition som nästan alltid hållits: röda nummer tre är den största karlen på isen!

Säsongen 1969–1970 inleddes på ett rätt speciellt sätt.  Eftersom det fanns så få ishallar i landet, spelades seriepremiären först i början av november. HIFK, som tränade och spelade i ishallen, deltog under säsongen i tre turneringar utöver FM-serien. I september spelades en träningscup på Nordis, där HIFK tog hem segern genom att besegra HJK i semifinalen och Jokerit i finalen.

Därefter väntade  Europacupen, där motståndaren i första omgången var svenska Leksand. I bortamatchen blev det förlust med 2–8, men på Nordis vann HIFK över Leksand med 7–1, vilket innebar att avancemanget avgjordes i straffläggning. Där var Leksand effektivare och tog sig vidare till andra omgången.

FM-serien inleddes övertygande och under den första halvan kom endast en förlust. I mitten av säsongen tog HIFK en av de finaste internationella segrarna i klubbens historia. Laget deltog i den prestigefyllda Ahearne Cupen, där övriga deltagare var Sovjetunionens mästare Spartak Moskva, Sveriges mästare Leksand, Sparta Prag från Tjeckoslovakien samt de svenska klubbarna AIK, Djurgården, Södertälje och Färjestad.

I den avgörande matchen mot Leksand vann HIFK med 5–4 efter mål av Harri Linnonmaa, Matti Murto, Juhani Jylhä och Esa Isaksson, och tog därmed förstaplatsen i turneringen. Denna seger var vid den tidpunkten överlägset den största internationella prestationen av ett finländskt klubblag.

I FM-serien tyngdes HIFK:s tabellplacering av flera oavgjorda matcher, varav den tredje och sista kom direkt efter hemkomsten från Ahearne Cup, dessutom på hemmais mot SaPKo. Men just denna match blev startskottet för HIFK:s uppgång. I följande match besegrade HIFK Ilves på bortais inför 10 200 åskådare, och därefter förlorade laget endast en match under resten av säsongen.

Kampen om mästerskapet stod till slut mellan HIFK och Ilves. Inför den sista omgången hade HIFK 35 poäng och Ilves 34, och som taget ur ett manus möttes lagen i den sista serieronden. Hela 10 814 åskådare hade samlats i Helsingfors ishall för att bjudas på en fantastisk ishockeymatch. Trots att stjärnforwarden Esa Isaksson saknades i matchen, körde HIFK över motståndet med en övertygande 7–4-seger och tog sitt andra finländska mästerskap i följd.