TAMMERFORS ÖVERLÄGSET

Nya spelare i laget var Timo Rantala, som kom från Ponnistus, Taisto Kivelä från HJK samt den utmärkta målvakten Raimo Sepponen, som hade flyttat till Helsingfors från KalPa och som dessutom spelade med glasögon. ”Jag började använda glasögon vid 20 års ålder och spelade faktiskt med dem på. Det var förstås lite farligt, men som ung tänkte man bara på spelet. Mina spelglasögon var av plast och hade skalmar av mjuk metall, så att de lätt kunde böjas bakom öronen. På det sättet satt de bra på plats”, berättade Sepponen.

Sepponen hamnade under säsongen i rubrikerna också av andra skäl än sina goda insatser och sina glasögon. I en match mot SaiPa räddade han ett skott med munnen och förlorade ett halvt dussin tänder. Matchen fick naturligtvis avbrytas för hans del.

Säsongen fick en dyster inledning när Ilves i seriepremiären fullständigt krossade stjärnbröstarna med hela 16–1, och genast därefter vann HJK det heta lokalderbyt med 7–5. Efter detta lyckades HIFK dock vinna de följande fyra matcherna i rad och förbättrade sin position i tabellen. Mot tammerforslagen hade HIFK dock ingen chans – precis som övriga de föreningarna.

Serien spelades helt i mansebornas regi och medaljernas öde avgjordes redan före de avslutande omgångarna: Ilves tog mästerskapet, Tappara silvret och KooVee bronset.

HIFK slutade till sist på sjunde plats. Säsongens höjdpunkt var sannolikt 9–2‑storsegern över TPS, där Unto Nevalainen satte sitt personliga poängrekord med 4+2. Eetu Rekomaa var återigen lagets bästa poängplockare med noteringen 19+14 = 33.