BRONS !

Esko ”Eetu” Rekomaa anslöt sig till de stjärnprydda inför säsongen 1954–55. Det var en betydande värvning, då ”Eetu” hade varit Klubis främste spelare. Rekomaa skulle bli en av de allra centralaste gestalterna i skapandet av HIFK:s storhet. Enligt berättelsen underlättades övergången av att HIFK:s starke man Tor ”Tutte” Bäckström ordnade ett arbete åt Eetu på Merikiito, som han själv ledde.

Bäckström själv återvände till HIFK:s mål efter att ha varit borta från spel i några säsonger. Andra nya spelare var bland annat Heikki Salimäki och Mauri Nurminen.

Säsongen började utmärkt med tre segrar i följd, varav den mest glädjande var 3–4‑segern mot ärkerivalen HJK. Enligt matchreferatet ”höll spelet på att bli alltför hårt”, men domaren lyckades hålla det i schack. De egna hundarna bet verkligen Klubi, då Rekomaa gjorde tre mål, varav ett med en ”typisk vipp i trängseln”, och Hakala fastställde segermålet.

I den fjärde matchen spelade HIFK oavgjort mot regerande finska mästaren TBK och gick därmed upp i serieledning. Seriens hetaste match spelades sannolikt i Tavastehus, där HPK stod värd för helsingforsarna. Matchen beskrevs som ett ”klubbkrig” på grund av de många utvisningarna, och flera spelare fick plåstras om mitt i stridens hetta. Inte heller ordningsvakterna undgick slag, så upphetsad var även publiken. Matchen slutade oavgjord 3–3.

Chanserna till finalspel försämrades dock när HIFK spelade oavgjort mot HJK i den andra omgången. I den sista matchen hade HIFK varit tvunget att besegra TBK för att tvinga fram en returmatch om gruppsegern, men TBK var obarmhärtigt och krossade HIFK med hela 9–2.

I bronsmatcherna stod Tampereen Kilpa‑Veikot (KooVee) för motståndet. Den första matchen i Tammerfors var jämn, men HIFK vann med 4–5. Segermålet gjorde Snaibeli Lindström då han i ett ”tvångsläge smet loss och lurade målvakten Virhimo på ett vackert sätt”. Den andra matchen blev en ren formalitet. En köld på ett tjugotal minusgrader tycktes stelna tammerforsarna, och HIFK marscherade till seger med 9–3. Därmed tog HIFK sina första medaljer någonsin med det sammanlagda resultatet 14–7 över två matcher.

I laget spelade: Tor Bäckström, Unto Launos, Åke Blomster, Calle Brander, Mauri Nurminen, Heikki Salimäki, Veikko Hipari, Matti Airas, Rainer Lindström, Esko Rekomaa, Christian Rapp och Rauli Hakala.

Rekomaa vann hela seriens poängbörs (16+6 = 22), medan Rapp och Lindström delade tredjeplatsen.