HIFK DELTOG ÄVEN följande säsong i det cupformade FM‑mästerskapet. Säsongen blev lika kort som den föregående, då HIFK förlorade sin enda match den 12 februari 1929 mot HJK med siffrorna 6–3. Även detta resultat väckte förvåning, eftersom man i vissa kretsar ansåg att HIFK hade ”kommit längre” i ishockey än sina konkurrenter.

HJK tog snabbt ledningen med 3–0 redan i den första perioden, medan de rödklädda stod och stirrade på motståndarnas snabbhet. I den andra perioden ryckte HIFK upp sig och kvitterade matchen genom mål av Frans Karjagin (2) och ”Hara” Sundqvist. Båda Karjagins fullträffar tillkom efter hårda långskott.

HIFK tog till och med ledningen med 4–3, men målet underkändes av domaren för offside, vilket naturligtvis gav upphov till livlig diskussion. Efter detta tog ”Klubi” åter kommandot i matchen, då Allén satte sitt andra mål för kvällen. Den sista perioden beskrevs i matchrapporten som ”het”; spelare ”föll som höstrån”, och ofta satt till och med två man samtidigt på utvisningsbänken och ”vilade”. Trots att HIFK spelade ”rikligare och mer framgångsrikt med samspel” och avlossade fler skott än HJK, orkade de rödklädda inte resa sig – ”modet svek” och den bittra kalken av nederlag fick sväljas.

Efter detta följde ett uppehåll på 17 år i HIFK:s ishockeyverksamhet.