HIFK:s FÖRSTA OFFICIELLA MATCH spelades på Tölö Bollplan onsdagen den 29 februari 1928. Det var fråga om en semifinal i den cupformade FM-serien, där vinnaren tog sig vidare till FM‑finalen. För motståndet stod det helsingforslaget KIF. HIFK gick in i matchen som klar förhandsfavorit, då laget enligt dåtida uppgifter hade tränat betydligt flitigare än Kiffen.

Vid den här tidpunkten bestod laget av en målvakt, två backar, tre anfallare samt två avbytare (den så kallade sjunde och åttonde spelaren). Dessa var huvudsakligen bandyspelare som då och då också spelade ishockey som en bisyssla.

HIFK tog ledningen i den andra perioden genom ett frilägesmål av Harald ”Hara” Sundqvist (på bilden från 1980‑talet), men Kiffen replikerade med två snabba mål, båda genom B. Lesch – det ena efter ett friläge och det andra på ett skott som HIFK‑målvakten Putte Westlin lämnat retur på. I den tredje perioden ökade Kiffen sin ledning till 3–1. HIFK:s forcering i slutskedet gav dock inget resultat och därmed gick Kiffen vidare till FM‑finalen. Matchen präglades av ett stort antal utvisningar; enligt matchrapporten ”fick några spelare vila flera gånger”. Enligt pressuppgifter behärskade HIFK ännu inte ishockeyns finesser fullt ut – de ivriga spelarna förstod helt enkelt inte att byta, utan ville fortsätta spela. Detta ledde till att HIFK:s avbytare, Torsten ”Tjycken” Svanström och Erik Winter (sjunde och åttonde spelaren), blev så pass förargade att de samlade ihop sin utrustning och gick hem mitt under pågående match! Enligt journalisten var detta fullt förståeligt, även om det inte ansågs ha skötts ”på något vidare vackert sätt”.

Inför FM‑semifinalen hade HIFK spelat en träningsmatch mot HPS, som slutade oavgjort 1–1.