BRONS MED KANADENSISKA LÄROR

Fjolårets brons var en besvikelse för alla, och nu siktade man på en ädlare medalj med en ny infallsvinkel. Som huvudtränare värvades den unge kanadensaren Dave Siciliano, som rekommenderades till HIFK av Gerald Sullivan, som hade spelat i Helsingfors på 1960-talet.

Den här säsongen spelade hela fyra lag från Helsingfors i FM-serien, och på pappret var HJK det starkaste av dem, efter att ha samlat stjärnspelare från hela Finland. HIFK saknade den stjärnglans man haft tidigare år, men laget var rutinerat och fullt av spelare med mästerskapserfarenhet. Som målvakt värvades amerikanen Gary Engberg, men han motsvarade inte förväntningarna och återvände till hemlandet mitt under säsongen.

Laget hade förlorat tre viktiga spelare när Esa Isaksson och Juhani Jylhä återvände till Rauma och Heikki Järn gick över till HJK. Förlusterna ersattes främst med spelare från de egna leden, och som backpartner till Lalli Partinen debuterade den unge försvararen Pentti Karlsson.

I grundseriens andra match stod HIFK för en bedrift som sannolikt fortfarande är ett rekord i serien: i bortamatchen mot TuTo gjorde laget tre mål i numerärt underläge på 61 sekunder.

Förväntningarna var inte skyhöga inför säsongen, men laget spelade stabilt hela vägen och till slut skiljdes mästerskapet bara med fem seriepoäng.