FRÅN "VELO" TILL BRITAS OCH FINLANDSSERIEN

HIFK förberedde sig inför säsongen genom att göra en lång turné i Centraleuropa under sensommaren. Med buss färdades laget i sommarhettan kors och tvärs i Europa och mötte lokala ishockeylag.

Seriespelet inleddes i Britas på konstis, som färdigställdes lagom till början av säsongen 1965–66. I premiären den 6.11. sattes dåvarande publikrekord för HIFK (4 265 åskådare), när Tammerfors Ilves stod för motståndet. Matchen slutade oavgjord 2–2 och gav löften om mer.

Efter den starka premiären började HIFK:s spel dock svaja. Inte ens den övertygande segern i slutet av november mot Kärpät (7–0) gav erkännande, varken från media eller hemmapubliken. Enligt HS:s matchreferat var de ”mentalt underutvecklade” åskådarna mer intresserade av domarna än av spelets finesser. ”Dåliga domslut” belönades genom att snöklumpar kastades mot domarna. HIFK:s spel kritiserades återigen som ”ovanligt fattigt”. Fattigt eller ej – förlusterna avlöste varandra och kulminerade i en pinsam 0–13‑förlust mot Ilves i den andra omgången.

FM‑serien hade återigen ändrats till två sexlagsgrupper. HIFK:s öde blev att hamna i den nedre fortsättningsserien, som inte gick bättre än grundserien. Slutresultatet blev att laget, lett av Göran Stubb, för andra gången förlorade sin plats i högsta serien och degraderades till Finlandsserien. Som följd flyttades även Stubb bort från sina uppgifter, men han återvände som lagets manager följande höst.