NÄRA MEDALJ

Serien utökades inför säsongen 1952–53 med två lag. Nu spelades en dubbelserie i två sexlagsgrupper. Gruppvinnarna skulle göra upp om mästerskapet och tvåorna spela om bronset. Medaljmatcherna spelades i två omgångar och det sammanlagda resultatet avgjorde medaljernas öde.

HIFK hade i stort sett samma lag som under de föregående säsongerna, vilket syntes i förbättrade prestationer. I seriepremiären besegrades ”storfavoriten” Ilves, och därefter kneps genast en poäng mot ett annat starkt lag, H:linnan Tarmo. Tarmo ledde matchen redan med 2–4, men mål av Rapp och Orre förde HIFK upp till oavgjort.

Den tredje matchen i Raumo blev målrik. Hemmalaget ledde i början av den sista perioden med hela 6–3, men efter en våldsam forcering från HIFK:s sida slutade matchen med seger för de stjärnprydda med 6–7! I den sista perioden hade HIFK kraftig medvind, sju beaufort, i ryggen, och med den som hjälp flög laget bokstavligen in i anfallszonen. ”Snaibeli” Lindström kom tre gånger fri och gjorde mål varje gång. Segermålet slogs likaledes in på friläge av Calle Brander.

I följande matcher besegrades Pyrkivä och Karhu‑Kissat, och när HIFK i sträng kyla (‑20 grader) slog Ilves för andra gången började det redan dofta FM‑medalj på Väinämöinens plan. I grundseriens sista match möttes Rauman Lukko på Väiski, och inte heller denna gång saknades färg i tillställningen. I matchreferatet berättades bland annat att ”Snaibeli” Lindström tog en fem minuters utvisning efter att ha ”knäppt Lukkos Kanerva med klubban på knoppen”, och Ossi Mildh beskrevs som ”en sträng herre” som emellanåt ”ryter till med råa tag”. Matchen gav säsongens åttonde seger med siffrorna 6–3.

HIFK och Tarmo slutade på lika många poäng och delade förstaplatsen i gruppen. Därför spelades en returmatch om gruppsegern, som slutade med en knapp 5–4‑seger för Tarmo.

I bronsmatcherna ställdes HIFK mot TPS. Den första matchen måste flyttas på grund av dåligt väder, vilket ledde till att HIFK:s lagledare glömde meddela detta till lagets förstemålvakt Rolf Gustafsson, som hade rest till sin sommarstuga. Misstaget upptäcktes först strax före matchstart, och därför inledde den oerfarne reservmålvakten Erkki Eriksson mellan stolparna. Gustafsson hann till matchen med taxi först till den sista perioden – men då var det för sent. TPS ledde redan med 1–9 och HIFK:s rasande spurt i sista perioden räckte inte.Matchen slutade 6–10. I Åbo vann TPS med 4–3 och tog bronsmedaljerna.

Kurt Orre och Christian Rapp var återigen de bästa poängplockarna, med gott understöd av Lindström, Lennart Hallberg och Matti Airas.