EGEN PLAN PÅ VÄISKI

Nya vindar blåste säsongen 1949–50. Tränings- och matchförhållandena förbättrades avsevärt när HIFK fick tillstånd att bygga en egen rink på Väinämöinenplanen. Helsingfors stad lånade HIFK en flyttbar läktare och ett omklädningsrum, elljus ordnades genom kontakter och själva rinken byggdes på talko under ledning av huvudtränaren och managern Björn Wahl – tränarvisselpipan byttes i farten mot hammare! Ordförande var Kaj Nylund och styrelsen bestod av Sven-Erik Böckelman, Björn Wahl, Tor Mecklin, Bror Karlsson och Per-Håkan Pundars.

Även spelartruppen genomgick förändringar. När Arsenal lade ner sin verksamhet anslöt sig Carl-Magnus ”Calle” Brander, Kurt Orre, Lennart Hallberg samt Oswald ”Ossi” Mildh till HIFK.

Sommarträning var vid den här tiden ännu ett okänt begrepp. Laget samlades under sommaren endast en gång, på tränare Wahls sommarstuga – något som nämns i säsongens verksamhetsberättelse. Denna kvällssits sägs ha värmt sinnena långt in i vinterkylan.

Seriepremiären spelades på Väiski den 29.12.1949. Motståndare var föregående säsongs bronsmedaljör TBK, som visade var skåpet skulle stå genom att besegra nykomlingen med 1–5. HIFK:s enda mål gjordes av Lennart Hallberg. Publiken hittade också till Väiski trots den bitande kylan på –14 grader. Den officiella publiksiffran var cirka 800, men enligt samtida uppgifter var den kraftigt i underkant, eftersom det från krematoriets sida strömmade ”folk i massor” in på läktaren utan att betala. Ordningsmännen hade fullt upp med att försöka mota bort fripassagerarna.

I matchen uppträdde HIFK för första gången i sina nya matchdräkter, som beundrades även i pressen. Tröjan pryddes av en rad fyruddiga stjärnor, vilket gav upphov till det ofta använda smeknamnet ”De Stjärnprydda”. HIFK var till och med nära en medalj, men förlusten i stadens ”hegemonimatch” mot HJK (7–8) grusade medaljförhoppningarna. Klubi gjorde segermålet endast en halv minut före slutsignalen.

För målproduktionen svarade främst Tor Grannenfelt, Lennart Hallberg och Christian Rapp, som tillsammans stod för över 75 % av HIFK:s mål. Grannenfelt noterades i Åbo mot Turun Pallokerho för hela fem (!) mål. Slutplaceringen i den första FM-serien blev en fjärde plats.

Ishockeyn var överlag på stark frammarsch inom HIFK. Förutom representationslaget hade föreningen även ett andra- och ett tredjelag samt A-, B- och C-juniorlag. Kontinuiteten var därmed tryggad.