Saarinen Simo

Berättelsen om Simo Saarinen som HIFK:s oförglömlige kämpe är unik. Han var en begåvad och energisk back vars väg efter fyra starka säsonger i FM‑ligan och olympiska spelen 1984 förde honom till NHL och New York Rangers. En allvarlig knäskada satte dock punkt för NHL‑karriären nästan innan den hunnit börja och var nära att avsluta hela hans spelarkarriär.

Saarinen valde ändå att avstå från en försäkringsersättning på omkring en miljon mark och tog risken att fortsätta karriären av kärlek till ishockeyn. Han genomgick en ny knäoperation och utförde efter nästan två års frånvaro ett enormt arbete för att nå den nivå som krävdes för professionell idrott.

Hösten 1986 återvände han till isen. Saarinen nådde snabbt tillbaka till sin nivå, tog sin plats som ledande back i HIFK och avancerade redan följande säsong till det finska olympialaget.

Under ett decennium förde Simo Saarinen i HIFK vidare den stafettpinne som inte syns i statistiken. Han tog över arvet efter Heikki Riihiranta som den typ av back som aldrig skonade sig själv, som kämpade för laget byte efter byte, gick i bräschen med sitt exempel och satte ribban för vilken attityd som krävs för att spela inför den krävande Helsingforspubliken.

I HIFK spelade Saarinen under 14 säsonger sammanlagt 513 matcher och noterades för 71+105=176 poäng. Han var lagets kapten åren 1989–1995 och vann det finländska mästerskapet med HIFK 1983. I landslaget deltog Saarinen i två världsmästerskap och tre olympiska spel. Han var med i Lejonens lag som tog Finlands första medalj i ett stort internationellt mästerskap år 1988 och var en av lagets viktigaste backar.

Efter spelarkarriären verkade Saarinen som assisterande tränare i HIFK:s ligalag och vann FM‑guld 1998.

HIFK har fryst Simo Saarinens spelnummer 7. Han tilldelades HIFK Ishockey rf:s gyllene ring år 1996 samt HIFK:s bronsförtjänsttecken 1987 och silverförtjänsttecken 1988.